Aktuellt Nätverk Projekt Föreläsare Moderator Bilder pic/knappar/kn_omhelena2.jpg Referenser


Biografi


CV

Korta fakta

Press/Media

Referenser

Kunder


Samarbetspartners

Sponsorer


Min farmors far, Olle ”Skinn-Olle” Johansson var en sann entreprenör. Han drev pensionat, en gård med djur och skogsbruk, hade taxiverksamhet, bensinmack, startade den första busslinjen mellan Hede och Sveg och handlade med skinn (därav namnet). Han var också den första i Härjedalen som drog in el på sin gård och han var en stor mästare inom travsport. ”Skinn-Olle” reste till Amerika för att starta upp ett nytt liv där liksom sin bror, men valde att komma tillbaka hem till härliga Härjedalen.



1911 föddes min farmor, Karin. Hon tog över gästeriverksamheten och drev gården med järnhand. Ransjö Gästis blev knutpunkten i byn – här hämtade man sin post (farmor hade postkontor i 56 år) och på Gästis kunde man komma och äta en god bit mat med en vidunderlig utsikt över Sonfjällets nationalpark. Under åren passerade många gäster gästgiveriet och farmor förde loggbok. Hon var duktig på att hålla kontakten med såväl gäster som amerikanska släktingar, en suverän ”nätverkare” med den tidens möjligheter. Hon förälskade sig i en av gårdens drängar och 1939 gifte de sig i Båstad där farmor hade gått på restaurangskola som ung. Farmor och farfar fortsatte att driva gård och gästgiveri och tillsammans fick de två söner, den ena min pappa Olle.

Även pappa skulle visa sig vara en driven entreprenör, företagare och nätverkare. Och det finns ingenting som inte han kan sälja - takkupoler, kräfthonor eller ekonomiska lösningar. Han är engagerad i flera olika nätverk och under sin tid som ordförande i marknadsföreningen i Helsingborg utökades antalet medlemmar till mer än det dubbla. Redan som 10-åring träffade han sin stora kärlek, på Härjeviks barnkoloni där mormor Stina var föreståndare. Drygt 20 år senare gifte de sig, mamma Gun och pappa Olle, i mammas hemby Lillhärdal och 1970 föddes jag.



Med hemmasydda men moderiktiga kläder växte jag upp i ett varmt och obonat hem fyllt av musik. Min mamma är estet ut i fingerspetsarna, hon tycker om vackra saker och tyger och hon är fantastisk på att sjunga och spela. Därför är det kanske inte heller så konstigt att min syster är artist idag? Våra föräldrar uppmuntrade oss att upptäcka världen och att våga förverkliga våra drömmar. I vårat hem är inget för jobbigt eller för svårt. Vi lever alla under mottot att ingenting är omöjligt! Jag och min syster dansade, tränade gymnastik och spenderade mycket tid i stallet. Vi gjorde allt tillsammans och fortfarande är vi de godaste vänner.



Som 10-åring startade jag hästklubb med medlemsmöten och egen tidning, som 15-åring började jag undervisa i gymnastik, startade show- och dansgruppen Live, deltog i talangjakter och uppträdde på marknader, företagsfester och diskotek, framförallt i Skåne, men även i Stockholm och i Hastings i England där jag var på språkresa 1985. Resor har alltid varit en stor del av mitt liv. Som barn blev det många resor runt om i Europa tillsammans med mamma och pappa och efter gymnasiet åkte jag till USA under tre månader. Där träffade jag många släktingar som min farmor haft kontakt med under alla år, släktingar som i många fall härstammade från ”Skin-Olles” bror.
 
Väl hemma fick jag jobb på American Airlines. Ett jobb som gav mig förmånen att kunna resa över hela världen. Jag besökte världens högsta vattenfall, Angel falls i Venezuela, vandrade i djungeln i Belize, dök vid ett flertal öar i Västindien, såg musikaler i New York och shoppade i Paris. Jag bokade resor och var Nordenansvarig för flygbolagets bonusprogram, AAdvantage, för frekventa resenärer. Jag bytte sedan till ekonomiavdelningen, ett ställe där min mamma alltid hade trott att jag skulle hamna eftersom jag redan som barn räknade pengarna i spargrisen och förde kassabok. Men jag hade andra ambitioner. Jag startade en personaltidning, började läsa på universitetet på kvällstid och bestämde mig för att bli journalist.




1992 blev jag Fröken Stockholm och var med i den tv-sända finalen av Fröken Sverige, något som senare tog mig till Hollywood i USA. Efter fem år på American Airlines sa jag upp mig, flyttade till Los Angeles, började plugga journalistik på UCLA och jobbade extra som modell och statist i TV-serier som Mord och inga visor, Baywatch och Bevery Hills. Jag spelade in reklamfilmer för Dorritos och Budweiser, gjorde en musikvideo med Garth Brooks, en av de största countrystjärnorna genom tiderna och jag staterade i långfilmer som Gräsklipparmannen II och Destiny turns on the radio med Quentin Tarantino, Nancy Travis och James Belushi i rollerna.

Efter ett år i Hollywood följde journaliststudier i Umeå på Strömbäcks folkhögskola tillsammans med bland andra TV-profilen Linda Lindorff.

Jag var programledare på Sveriges Radio i flera år, för bland annat p3 pop, Musikjournalen, Radio Öresund och Casino i p4 riks. Jag älskade mitt jobb och fick möta fantastiska människor, inte minst min stora idol, David Bowie. Men jag kände att jag ville vidare, jag hade mer att ge. Jag blev programledare på TV4 Öresund och startade nätverket Magma 2002 i Malmö och Köpenhamn. Magma är ett nätverk för kreativa kvinnor som arbetar för kultur, jämställdhet, integration och företagande. Ett nätverk som handlar om att vara generös och att dela med sig av sina idéer, kunskaper, erfarenheter och kontakter.

Sommaren 2003 åkte jag till Kebnekaise på en färdledarutbildning genom Svenska Turistföreningen, en förening som faktiskt ”Skin-Olle” var medlem i redan under sin tid, och det blev början på en stor förändring i mitt liv. Jag blev förälskad i fjällen, i vidderna, de högalpina topparna och en man som fick mig att lämna den skånska landsbygden för den norrbottniska glesbygden. TV4 i Malmö byttes till TV4 i Luleå och plötsligt hade jag man, hus och barn.

Jag startade upp Magma i Luleå och sedan dess har nätverket vuxit ytterligare. Idag finns Magma i hela Norden med cirka 600 medlemmar. Under åren har vi gjort många lyckade evenemang, haft utställningar och föreläsningar med bland andra Renata Chlumska, Ebba Lindsö och Zinat Pirzadeh. 2006 gav vi ut antologin, Kackel och under 2010 kom uppföljaren Mera kackel, båda med förord av Katarina Mazetti. Jag tycker mycket om litteratur, design och musik, men kanske framförallt möten med människor. Jag har levt bland indianer i Amazonas, rastafaris på Jamaica och bergsfolk vid gränsen mellan Thailand och Myanmar, men lika intressant är möten med människor här hemma. Alla bär på en historia och under åren har jag drivits av att få berätta, berätta dessa historier genom reportage i tidningar, radio och TV och nu även i bokform.

Att fotografera hör till mina största intressen och även det handlar om att jag vill dokumentera verkligheten. Därför tar jag gärna ögonblicksbilder, kameran finns alltid nära till hands. Jag dyker, rider, paddlar kajak och åker skidor, gärna i Härjedalen där jag har mina rötter eller hemma Luleå, där man bara att kan kliva utanför dörren och sätta på sig skidorna.
 
Nu arbetar jag som projektledare och kommunikationsansvarig på Centek vid Luleå tekniska universitet och driver främst projekt inom design och arkitektur. Parrallellt med mitt arbete på Centek driver jag suluk communications där jag tar uppdrag som skribent, föreläsare och konferencier. Jag trivs med tillvaron och är oerhört tacksam över min fantastiska familj, mina vänner och att jag får möjligheten att arbeta med regional utveckling, som jag brinner för. Fortfarande finns drömmar att förverkliga och mål att uppnå, bland annat hoppas jag att en dag få kunna slå mig till ro vid Sånfjällets fot, på ”Skinn-Olles” gamla gästgiveri i Ransjö.